Jag tycker att jag lever i ett hyfsat jämställt förhållande. Min man drar största lasset med hämtningar/lämningar, vi delar på matlagning, jag sköter tvätten, Y badar barnen... Jag anser att jag gör större del av hushållsarbetet men Y anser att det inte stämmer (han har fel.. och det här är min blogg så jag har rätt). Men på något sätt är barnen av den bestämda uppfattningen att jag är hemmets hushållerska/tjänare/slav och pappa har annat för sig.
Den här morgonen stod jag i duschen när Ella öppnade dörren och sa "Mamma, jag måste ha klister". Då jag visste att Y var i vardagsrummet så sa jag "Tror du inte att pappa kan klara av att ge dig det istället, jag står faktiskt i duschen" (ja, jag vet, ironi funkar inte på barn).
Men Ella svarar självklart: "Nä, han läser tidningen".
Hur har han lyckats? Tanken att jag skulle få sitta på soffan och läsa utan att bli störd av något barn var tionde sekund känns skrattretande. Tips mottages tacksamt.
4 comments:
Därför att det är du som är Chefen. Det har inget med jämställdhet att göra. Du Vet ALLT. Du är liksom Husguden som de andra râdfrâgar. Sâ är det.
Anna: Du har nog rätt. Jag vet ju faktiskt allt.
Rekommenderad läsning, gärna i bokcirkeln, så att man kan diskutera med andra tjejer och morsor: http://bokhora.se/2008/familjens-projektledare-sager-upp-sig/
Johanna Graf: Jodå, jag har läst den. Och väldigt mycket stämmer ju. Tyvärr. Men så kom jag ihåg att jag hade skrivit det här inlägget: http://kalasblogg.blogspot.co.il/2011/10/innan-sommarsemestern-laste-jag-skriet.html och insåg att jag har det rätt bra, men att saker alltid kan förbättras.
Post a Comment