Eitan 1 år!

Idag för ett år låg jag i ett förlossingsrum och hade antaligen precis satt i mig en hamburgare efter att ha fått en epidural och därmed lite vila från de intensiva värkarna som hållit på var tredje minut sedan jag blev igångsatt på morgonen. Det skulle dock ta ytterligare ett par timmar innan det började närma sig slutskedet. Men då gick det undan. Skypade med min bror vid kvart i fem på eftermiddagen när jag var tvungen att avsluta samtalet för att det började trycka på lite väl mycket. Ringde på barnmorskan som kom in för att kolla hur öppen jag var (hade typ varit 4 cm öppen en halvtimme tidigare) men hörde enbart på mina grymtande att det var dags att föda. Jag hade gått med på att två ambulansförare under utbildning skulle få vara med och istället för att sätta fast de där hållarna för fötterna på sängen ringde hon på dem. Det fick hon ångra när hon några ögonblick senare försökte hålla mot mitt ben under en krystvärk men istället blev insparkad i väggen av mig som plockat fram mina urkrafter! Några avgrundsvrål senare var förlossningen fixad och Eitan föddes kl 17.03. Världens finaste lilla kille, täckt med vitt gojs och skrikandes vad som i våra öron lät som "Ella, Ella.."!

Ett år senare är han fortfarande världens finaste kille. Dessutom antagligen världens gladaste. Skriker "Ella" gör han inte längre, det enda ord han medvetet säger är nog "ampa" (=lampa). Idag tar vi det lite lugnt med firandet men imorgon kommer närmaste släkten på tårtkalas och på lördag är det kalas med lite kompisar. Ni kan nog räkna med att fler bilder kommer!