Idag gick vi hem från dagis tillsammans med en kompis till Ella och hans mamma. Mamman är en sån som är lite orolig över det mesta, saker som jag inte ens tänkt på kan vara farligt/smutsigt/obra. Typ "nej, kramar inte den där stolpen, det är en elstolpe" (el är farligt), "nej, plocka inte upp den där frigolitbiten från marken, den är smutsig", "nej, plocka inte upp myrorna mellan tummen och pefingret sådär, du gör illa dem..." (myror har också känslor).
Idag hade det regnat. Vattenpölar... Behöver jag säga något annat? "Nej, inte vattenpölen, du blir så blöt!". Medan min tjej hoppade jämfota för fullt så att leran skvätte upp på hennes finklänning. Och jag skrattade och sa till kompisens mamma "jag kan inte säga nej till att hoppa i vattenpölar, jag kommer ihåg hur roligt det var". Hoppas att hon också kan komma ihåg det. Iaf på vägen hem från dagis när man ändå kan byta strumpor några minuter senare.
4 comments:
Alla barn borde ha mammor som du. :-)
Vissa är bara så.
Katarina: :) Fast hon kanske har tålamod med honom på morgnarna. Då är inte jag någon vidare mamma...
Minna: De har nog lite tråkiga liv de mammorna.
Tycker du gör helt rätt. Det är liksom sorgligt att se hur många barn begränsas i så mycket de lekfullt vill utforska.
Jag som precis börjat uppleva vad det innebär med en unge som ska pilla på ALLT och stoppa ALLT i munnen har precis börjat tänka på just det här. Vad är okej och vad är inte okej? Just nu går jag efter devisen "kommer han kunna skada sig allvarligt eller dö av det?" - om svaret blir nej, så får han hålla på :-)
Post a Comment