Hjälp

Något som jag har blivit bra på sedan jag fick barn är att acceptera/fråga om hjälp.

Följdaktligen såg jag på när en granne häromdagen bar in mina fyra svintunga matkassar från bilen in i hissen medan jag enbart sköt en barnvagn och bar kassen med ägg utan att känna mig ett dugg lat.

Idag när jag var på IKEA bad jag en anställd att lyfta ned mina ganska tunga platta paket från en hög hylla utan att ens försöka själv först. Och när jag sedan försöker jonglera en vagn med platta paket OCH en barnvagn uppenbarar sig raskt en kille som frågar om jag vill ha hjälp med vagnen till kassan och det vill jag ju så klart. Utan att ens försöka påstå att "nä, det går bra ändå".

Men när sedan hallskåpet som jag köpte skulle monteras och sättas fast i väggen hade jag fått nog av hjälp. Man vill ju faktiskt kunna känna sig som en redig och kapabel kvinna då och då. Och dessutom litar jag inte på att min man skulle göra det lika bra som jag!