Idag skulle jag vara den där coola, avslappnade mamman som är kul att umgås med. Jag kände mig laddad när jag hämtade Ella på dagis och det började bra - Ella kom springande och gav mig en kram, jag hade med mig vindruvor och solglasögon och hade förberett mig på att stanna vid lekparken på vägen hem. Men efter att jag stånkat mig uppför backarna och rundade hörnet vid lekparken rann svetten nedför ryggraden och en luftkonditionerad lägenhet kändes något mer lockande.
Väl hemma fick Ella lite cornfalkes till mellanmål (branflakes i en mugg utan mjölk eller youghurt är grejen för tillfället!) medan jag förberedde för kakbakning. Ella fick hälla socker i skålen, äta lite smör och slicka ur måttsatsen utan några invändningar. Först när hon hällde en karaff med vatten över kakorna när de låg på plåten blev jag lite irriterad.
Därefter gick jag över till att laga middag medan Ella "diskade". Efter att ett par liter vatten hade landat på golvet fick jag nog och lyfte ned henne från stolen. Ella hittade snabbt en vattenflaska som hon slungade iväg och som landade på den inte ont anande Eitan som satt i sin "gungstol". Gallskrik! Släppte allt vad jag hade för händerna men kom ihåg att stänga av spisen innan jag gick ut ur köket för en krisamning. Kliver nästan i en spya som hunden nyligen lagt. Går tillbaka till köket och tar tag i Ella för att bestämt styra henne förbi spyor och in till hennes rum så hon kan leka eller rita medan jag försöker lugna den vid det här laget hysteriske sonen.
Ammar lugnt under tiden Ella slår maraccas i stengolvet för maximal ljudeffekt. Kommer ihåg att ta ut kakorna i tid. Går in i sovrummet och lägger Eitan. Ser att Ella ritar inne på sitt rum. Tvättar hundspya från golvet. Fortsätter med middagen. Eitan börjar skrika - på vägen till sovrummet passerar jag Ellas rum och ser i ögonvrån att hon har ritat med orange tuschpenna över hela magen. Eitan somnar om och på väg tillbaka till köket är Ellas mage även gul och grön.
Jag har så klart varit lugn och cool hela tiden. Inga höjda röster. Inga tankar på att sälja dottern. Ingen önskan att hunden ska kickas ut från balkongen. Ella tycker att jag är världens roligste mamma och Y uppskattar säkerligen att se sin fru piffad och avslappnad med fullständigt koll på läget när han kommer hem från jobbet. Nu återstår bara för er att lyckas lista ut vilket stycke som är fyllt av lögner...
8 comments:
Helt klart! När de är sâdär smâ kan man bara inte slappna av. Det är bara att tänka värsta scenariot varje morgon och sedan när dagen är avslutad vara glad över att det inte blev sâ. Nu har mina barn kommit in i den âldern att ALLT ska förhandlas om. De borde banne mig kunna lösa Palestinafrâgan sâ duktiga har dom blivit.
Dosiss: Ständig krisberedskap helt enkelt... Men du, ta och skicka hit dina ungar, de skulle antagligen kunna höja nivån på fredsförhandlingarna betydligt! ;)
Oj oj oj, skönt att du kunde hålla ditt coola lugn då hela dagen, jag antar att du förklarade pedagogiskt för Ella om flaskkastande och tuchpenneritning på magen... ;-)
Jag kommer ihåg de där dagarna när jag lovade mig själv att jag skulle vara SNÄLL och LUGN, men det funkade aldrig. Fortfarande lovar jag mig själv ofta att jag inte ska tjata. Inte om Noams hår, inte om stöket hemma, inte om kläderna och handdukarna på golvet, inte heller om makens sockar som han bollar ihop och sticker under soffan. Men det funkar sällan.
Mmm, det där med att lova sig själv att vara cool och snäll och inte explodera går bättre när man inte lider av sömnbrist, ammar och dessutom inte varit tvungen att ha bläckfiskarmar och ögon i nacken 24/7.
Då är man supercool... :)
KiH: Oh ja, pedagogisk is my middle name... Skönt att höra att det finns fler mänskliga personer så att jag inte är ensam! ;)
TinTin: Fatta vad supercoola vi kommer att vara på ålderdomshemmet! ;)
Puh - Fawlty Towers kan slänga sig i väggen.
Du är absolut inte ensam om dessa kaotiska dagar då allt bara går på tok! Påminn mig om att berätta om den gången min kladdkaka till kommande gäster brändes i ugnen medans jag tog reda på sand, damm, kakao och fiskmat från soffan!! Du kan gissa hur pedagogisk och cool jag var då!!
Alexia: Du vet vad du har att vänta dig - den osminkade sanningen... ;)
Jenny: Och det är så skönt att veta att andra har det precis lika illa ibland!
Post a Comment