Det är svårt att förstå hur himla begränsad jag blivit sedan jag drabbats av foglossning. Jag undviker att gå i möjligaste mån, jag vet att om jag ska veckohandla kommer jag att få lida för det på kvällen, jag har helt slutat att dammsuga (ok, just den biten är inte så himla jobbig). Igår ringde en kompis och frågade om vi skulle träffas idag. Han vet om att jag har problem med ryggen så han hade tagit hänsyn till mig i planerna. Han tyckte att vi kunde träffas och gå en kort promenad, "kanske en timme bara, ingen riktig vandring". Jag skrattade honom rakt i ansiktet och sa att isf fick han nog fixa fram en rullstol först. Yarden skakade på huvudet och muttrade att "vi hade nog varit tvungna att ringa efter en ambulans efter en halvtimme". Istället styrde jag om det till picknick i en park med kort avstånd från parkeringen. Så nu står det en paj i ugnen, nybakta muffins är nerpackade och så ska jag fixa en sallad. Vi ska nog kunna få det trevligt trots utebliven vandring!
3 comments:
"kanske en timme bara, ingen riktig vandring" - ha ha ha ha! Ibland är ens perspektiv verkligen totalt olika :) Hoppas det blev trevligt ändå!
Jo men en picknick i parken låter alldeles utmärkt trevligt. Men usch så jobbigt det verkar med foglossning. Hade du det med Ella också?
Alexia: Ja, det är killen som tycker att en riktig vandring helst ska vara i 3 dagar, bara uppför och helst i ordentlig värme...
Annai: Det var väldigt trevligt. Och nä, med Ella hade jag inte en antydan till foglossning, det är väl därför jag är så gnällig, trodde att det skulle bli en till superenkel graviditet...
Post a Comment