Thursday, February 18, 2010

Mig äger ingen - Åsa Linderborg

En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse klasstillhörighet, manlighet och utanförskap.

Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

Få svenska böcker har känts lika hyllade de senaste åren som Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Tyvärr har väl det bidragit till mina höga förväntningar på boken som istället blev lite av en besvikelse. Boken är inte dålig på något sätt men jag tyckte inte att den nådde upp till alla superlativer som östs över den. Det blir en trea från mig.

8 comments:

Jojo said...

Hennes roll i Aftonbladetgate får mig inte precis att vilja bidra till hennes ekonomi heller genom att köpa en bok hon har skrivit...

Karin said...

Jojo: Några sådanan moraliska tankegångar brottas inte jag med dock. Jag "sågar" henne enbart som författare.

TinTin said...

Kan rekommendera Bara vanligt vatten, av Kajsa Ingemarsson. Jag tyckte Små citroner gula, var ganska gullig, Den ryske vännen urtråkig, men den här var helt ok och lagom tjock.

Karin said...

TinTin: Har för mig att jag såg den hemma hos mamma, kanske ska be henne att ta med sig den nästa gång hon kommer hit. Förresten, när är det dags för dig att föda?

Sara said...

Jag håller med. Den var finstämd och vacker, men tyvärr (får man säga så?) ganska banal.

Karin said...

Sara: Ja, jag tyckte att det kändes lite som ett försök att rida på "Svinalängornas" framgång - liknande story men långt ifrån samma känsla i den.

Annika said...

Jag kan bara instämma. Den var bra, men inte fantastisk. Jag håller med om jämförelsen med "Svinalängorna", men i samma genre finns det en annan bok som jag tycker slår ut båda dessa med hästlöngder, och det är faktiskt HiIllevi Wahls gravt underreklamerade självbiografiska roman "Kärleksbarnet". Den grep tag i mig på ett sätt som vare sig Alakoski eller Linderborg lyckades med!

Karin said...

Annika: "Kärleksbarnet" har jag inte ens haft en tanke på att läsa, kanske ska omvärdera det!