Tänkte skriva ett inlägg om min osnutne man som kommer uppsläntrande en timme efter att jag och Ella gått upp, sätter sig i fåtöljen och efter 10 minuter frågar varför jag inte erbjudit honom kaffe. Den osnutne man som när jag svarar att "jag brukar ha kaffe klart till honom när jag väcker honom och att det borde räcka" går och lägger sig i sängen och säger "Jag kan somna om..." och som faktiskt får kaffe av mig då. Samme osnutne man lämnar sedan Ella på dagis och kommer tillbaka hem och pressar/centrifugerar ett glas med morots- och apelsinjuice till mig så att jag ska bli frisk någon gång. Och jag väljer vid det tillfället att stryka ordet osnuten i inlägget. Det är ett givande och ett tagande det här med att vara gift. Och jag måste bli bättre på att komma ihåg allt jag får!
4 comments:
Men det är attityden det skiljer på... att servera nån kaffe som kräver det på ett jädrigt tyket sätt är väl inte riktigt samma sak som att frivilligt pressa juice till nån som är sjuk. *feministisk indignation*
Kicki: Glimten i ögat, honey, den fanns där hela tiden! Än är det en bra bit kvar till dörrmattestadiet, jag lovar. ;)
Tyckte väl att dörrmatterollen inte vore likt Kalacita!
Kicki: Jag skulle nog vara rätt usel i just den rollen tror jag...
Post a Comment