Släkten - del 2

Jo, för att det inte ska bli några missförstånd. Y har en underbar släkt. Närmaste familjen har fullständigt adopterat mig och älskar mig. Övrig släkt ligger inte långt efter. Men för mig som flyttade hemifrån tre veckor efter studenten och sedan bott själv på lagomt långt avstånd från släkten blir det ibland lite väl mycket... Och ibland är de fullständigt wacko. Gör saker som får mig att häpna, säger saker som gör mig stum. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, barn beter sig som vuxna och vuxna som barn. Men i ärlighetens namn bör det sägas att jag har haft en himla tur. Jag har faktiskt fått en stor, högljudd, galen judisk släkt på halsen och nästan jämt älskar jag det.