Wednesday, December 16, 2009

Febrig

Ella är lite febrig idag så hon vill helst sitta i mitt knä hela tiden. Förhoppningsvis beror det bara på de två små gaddar som precis kikat fram i underkäken. Inga andra förkylningssymptom har jag märkt av hittills iaf. Hoppas att hon kan sova sig igenom större delen av dagen - har precis lagt ned henne i sängen för dagens andra sovstund och har inte hört av några klagomål än. Själv ska jag provsmaka köttbullarna som jag lagade igår kväll, tillsammans med lite blomkålsmos och lingonsylt. Ska försöka hinna med att koka lite knäck, och kanske baka bröd också. Men idag är det Ella som bestämmer takten så vi får se hur det går.

7 comments:

genomseklerna.blogspot.com said...

Snurrar hon âxo pâ hâret när hon är trött? Min E gör sâ och det är fortfarande ett bra tecken pâ att sängen kallar.

Katarina i Holon said...

Hoppas att hon kryar på sig snabbt! Här var vi sjuka hela familjen förra veckan, men det är annorlunda när barnen är stora. De vaknar själva på natten, kollar feber och tar en dos acamol om det behövs!

Karin said...

Dosiss: Oh ja, bästa tecknet. Innan hon fick lite mer hår så höll hon i örat när hon var trött men nu är det hårsnurr som gäller.

Katarina i Holon: Som tur är så har hon sovit hela nätterna (peppar, peppar) men jag kanske ska ställa fram Acamolin bredvid sängen bara ifall att! ;) Det låter rätt skönt att ha lite större barn.

No-one said...

Hoppas Ella snart blir piggare! Vi åt nästan samma sak igår: jag åt potatismos med köttbullar och lingon. Gott! Blomkålsmos har jag inte ätit. Hur gör man det? Låter gott iaf.

Karin said...

Alexia: Dagen efter var febern som bortblåst, helt klart tänderna som spökade.

Blomkålsmos är superenkelt - bara att koka blomkål, mosa (brukar använda handmixer så att det blir riktigt finfördelat) och tillsätta lite mjölk, smör och kryddor. Fast godast blir det nog att blanda lika delar potatis och blomkål i moset enligt mig.

Arsouille Team said...

Ja, snurra örat kanske inte är sâ rogivande;)

Karin said...

Dosiss: Låter lite obekvämt faktiskt...