En gång är ingen gång...

..två gånger är en vana. Eller som i det här fallet, en gång är ingen gång - två gånger är två gånger för mycket. Två morgnar i rad har dottern varit vaken 05.30 och tyckt att det är dags för oss andra att vakna. Igår lyckades jag ge henne en flaska välling ch smyga ut och kunna lägga mig ytterligare en halvtimme innan klagomålen blev för högljudda. Idag var det bara att ge upp på en gång. En skriksymfoni utan dess like utbröt och kunde bara stoppas av att lyfta upp oväsendet ur sängen. Som tur är så gör maken repövning den här veckan vilket innebär att han går upp klockan sex och har då räddat mig med en stor balja kaffe.

Igår passade jag på att lägga mig när Ella slocknade vid åtta men idag har jag bestämt mig för att vara vaken, det känns som att dagen blir alldeles förstörd annars. Det kommer att bli en lång dag med mycket kaffe. Bara 11 timmar kvar till sovdags...