Jag är hemma igen. Det kommer att bli Paris-rapporter här på bloggen men först måste jag ta tag i verkligheten! En väldigt bra sak med att ha varit borta är att Y har insett att vara hemma med barn inte bara är slappt och skönt - han var istället fylld av respekt över att jag orkar. Och då hade jag ändå servat honom så mycket att det fanns mat i frysen till både Ella och honom. En nackdel var så klart att han inte hade hunnit handla mat eller städa så idag står veckohandling på schemat för mig och Ella.
Bäst med att komma hem var så klart att bli mött av familjen på flygplatsen. Ella blev väldigt glad när hon fick syn på mig. Kanske inte lika glad som hon blev när hon fick syn på en tant med massor av ballonger men man ska väl inte ha allt för höga förväntningar...
3 comments:
Det är inte dumt att få vara ensam med sitt barn, om man inte är van vid det.
Själv var jag fasansfullt ringrostig efter att haft föräldraledig hemmaman; dafgislämningarna och -hämtningarna var rena cirkusen...
Hmmm... men om han inte behövde vare sig laga mat, städa eller handla... då var det ju bara det roliga kvar. Förutom att gå upp tidigt med alldeles för morronpigg unge förstås...
Annika: Det var jättebra träning tror jag. Och så har Ella blivit lite mer "pappig" vilket är skönt för mig. Men man skulle nog ha en nanny/hushållerska som kunde ta hand om allt det där som fyller ens tid så man fick mer tid till mys med familjen!
Kix: Fast han hade iaf diskat! Men ja, så mycket mer än så var det inte. Å andra sidan, i början när jag var ensam med Ella så hann jag ju knappt gå på toaletten. ;)
Post a Comment