Kroppsljud

Så, efter det förra allvarliga inlägget kan jag nu gå tillbaka till att vara gamla vanliga, oseriösa Karin. Jag har skrivit någon gång om att min hund är världens räddaste hund. Hon är rädd för stora bajshögar, minihundar, automatiska bommar som finns vid infarter till garage, åska... listan kan göras lång. Något av det roligaste är att hon är rädd för sina egna kroppsljud (och nä, skällande kvalar tyvärr inte in där..). Igår låg hon bredvid mig på soffan och plötsligt släpper hon sig så att det hörs. Hon rycker till och tittar bakom sig för att se vad det var och sprang sedan snabbt därifrån och gömde sig under sängen. Det är lika roligt att se varje gång det händer. Inte ett dugg barnsligt...