Kl 11.00 ljöd sirenerna här och jag, tillsammans med den största delen av Israels befolkning, reste mig upp och stod tyst i två minuter och hedrade de soldater som dött i krig och de civila som dödats i terrordåd. Även igår kväll ljöd sirenerna, fast då en minut och som tecken på att Yom Hazikaron inletts.
Det här är något som verkligen gör intryck på mig. För det är verkligen full uppslutning. Igår kväll stod jag precis vid balkongen och såg rakt in i lägenheterna över gatan, och över allt där jag såg människor stod de stilla med böjt huvud. Jag tror att för många är denna dag viktigare än minnesdagen för Förintelsen som inföll för en vecka sedan. Denna dag är mer påtaglig på något sätt. Hur som helst så är det saker som detta som får mig att få en och annan tår i ögonvrån i vanliga fall, behöver jag nämna hur det är när jag är gravid...
2 comments:
man säger att delad glädje är dubbel glädje, delad sorg kanske underlättar pâ samma vis som glädjen förstärker när man är fler, jag hoppas det iallafall. Jag känner en enorm empati för drabbade familjer och hoppas att de känner stöd frân hela världen under de tvâ minuterna. Jag ber till Gud att vi alltid bara kommer att ha târar i ögonvrân när sirenerna ljuder...
Kram bulan!
U
SC: ja, jag tror nog att delad sorg är halverad sorg. En del låter förvånade när de hör att jag står upp under sirenerna, jag är ju så ny här i landet att jag inte känner någon som dött och dessutom inte judinna, men jag tycker att det är helt självklart och känner mig lite stolt över att få delta.
Y fattade inte varför jag lagt upp filmen här, "är det inte så överallt?" frågade han.
Post a Comment