Så bra

En sak har slagit mig vid ett antal tillfällen på senaste tiden. Jag har det så himla bra! Och nu jämför jag mig inte med svältande barn i tredje världen utan utgår bara ifrån mig själv. Jag trivs verkligen med mitt liv. Jag har en man som jag är löjligt kär i (måste vara nåt med hormonerna), vad som verkar vara en fullt frisk bebis i magen, en störig men söt hund, en jobb jag trivs med och som betalar bra och jag ska snart flytta till en ny lägenhet. Dessutom har jag numera familj och vänner i två länder. Snacka om att de grundläggande behoven är väl uppfyllda.

Men det är framförallt de små sakerna i livet som får mig att känna hur lyckligt lottad jag är. Jag kommer allt som oftast på mig själv att gå omkring och le. Igår stod jag på balkongen och hängde tvätt, solen sken och det var ordentligt varm och från den närliggande boulevarden hördes musik från jazzkonserten som pågick där och jag översköljdes av lycka. Sitta på ett café och drack en god milkshake och pratade om stort och smått med min likaledes gravida kompis Sara. Inse att jag hade gått in ett par nya skor utan vare sig vattenblåsor eller köttsår (jag har löjligt känsliga fötter). Laga en god middag. Se Ys glädje när jag berättar hur lycklig jag är. Och snart ska jag åka till Sverige och få träffa mina andra vänner och min familj. Promenera runt i Stockholm och äta svensk mat. Det är inte helt fel att leva!