Det är trevligt det här med att ha en blogg. Man lär känna människor som man antagligen aldrig hade träffat annars. Och en del träffar man inte men man tycker att man känner dem ändå. I förmiddags fick jag iaf träffa Katarina (hej!) som brukar kommentera flitigt och som jag räknar som min guru till livet som svensk i Israel! Vi åt frukost tillsammans på ett café nära mig och pratade om allt mellan himmel och jord. Och eftersom israeliska frukostar alltid är enorma så tog vi en promenad efteråt för att kunna smälta maten. Efter tre timmar av snackande så kändes det som att vi känt varandra hur länge som helst! Vilken tur att det är så trevliga människor som läser min blogg. ;-)
Det enda som inte var så trevligt var att gubben som satt på samma skuggade plats som vi hittat på strandpromenaden tydligen tyckte att vi var dagens höjdpunkt, precis när vi gick därifrån hade han halat fram hela sitt paket och njöt av stunden. Och jag fick olyckligtvis en skymt av det. Uuuurrrk! Jag tror (hoppas) att du missade den Katarina?!
3 comments:
Hahaha, jag skrattar på mig! Äckelgubbe. Vad patetiskt...Jag lade inte märke till honom speciellt och missade hans paket.
Tur i alla fall att så trevliga tjejer som du skriver bloggar! Det var jättekul att träffas!
Men huuur kunde du låta bli att nämna det för Katarina, Karin? Om jag ser ett paket framme så lär jag nog påpeka det högt och ljudligt för mitt sällskap. Och jag hoppas att jag skulle ha sinnesnärvaro nog att hånskratta och peka finger också. Äckelgubbar.
Katarina: Ja, fast vem kan egentligen klandra honom? Få sitta bredvid två snygga svenska tjejer, skulle ju bli dagens höjdpunkt för vem som helst, fast alla kanske inte skulle visa uppskattningen på samma sätt...
Kicki: Jag får nog erkänna att jag blev lite chockad, jag inser ju nu att jag var en dålig människa som inte skrattade rått åt honom och hånade honom ordentligt. Nästa gång!
Post a Comment