Jag har helt galna drömmar för tillfället. Sådär så att när jag vaknar till fnissar jag för mig själv och tänker "det här måste jag komma ihåg", och tänker sedan "fast hur troligt är det att man glömmer en SÅN sak". Och ni vet vad som händer. 30 sekunder senare är drömmen som bortblåst.
Nattens dröm kommer jag dock ihåg spridda skurar från. Jag var på besök i mina gamla barndomskvarter med min dåvarande bästa kompis (tack Facebook för att hon kom in i mina drömmar igen) och via villaområdet på Alnön tog jag mig på något sätt till järnvägsstationen i Baltimore (har aldrig satt min fot i Baltimore, men jädrans vilken modern järnvägsstation de har..) tillsammans med en amerikansk kompis. När vi klev på tåget låg det ett avsågat, lite blodigt ben på mitt bord (SJ-tåg). Lite orolig blev jag ju men det visade sig tillhöra tjejen som satt på platsen bredvid mig, avsågningen hade skett för länge sedan och nu hade det bara råkat lossna. Ingen fara med andra ord.
Det här hade väl kanske inte gjort så stora avtryck i min dag om det inte vore för att när jag tog min morgonpromenad på stranden så står det ett ben lutat mot en solstol. Förvisso en protes. Bredvid sitter en enbent man och pratar med några polare. Fnissar lite för mig själv. Promenerar några hundra meter till och där står en till enbent man och lutar sig på ett par kryckor. Freaky! Två enbenta personer på en morgonpromenad måste vara något över medel.
2 comments:
Säkert inget du ens hade reagerat på om du inte hade drömt om det innan! Lite spooky var det allt!
Katarina: Antagligen inte. Idag tog jag samma runda på stranden och såg protesen stå lutad mot en solstol igen, ägaren badade nog. Kändes inte alls lika konstigt idag.
Post a Comment