På morgnarna när jag vaknar har jag väldigt ofta ont i axlarna. Och det är mitt eget fel. Eller, min kropps fel, jag känner att jag inte har så mycket att göra med den när jag sover. Av någon anledning envisas jag med att sova med armarna ovanför huvudet. När jag somnar ligger den ena armen under kudden jag sover på och den andra armen över den andra kudden. Ibland när jag vaknar mitt i natten ligger jag på rygg med armarna ovanför huvudet. Det är inte ett dugg skönt för axlarna att befinna sig i den ställningen timme ut och timme in.
Det snackas ju alltid om hur smart kroppen är, hur den tar hand om sig själv. Rent skitsnack säger jag. Om kroppen vore så jäkla smart så skulle väl inte jag sova i flera timmar i ställningar som inte är bra för kroppen? Eller så är min kropp lätt masochistisk utan att ha meddelat mig om det. Jag tänker minsann inte lyssna på min kropp, min kropp är puckad, min kropp borde lyssna mer på mig!
2 comments:
Jag håller helt med! Jag fattar inte varför jag ska envisas med att sova på mage med huvudet åt ena sidan... inte konstigt att man har ont i nacken. man skulle ju inte klara av att stå/sitta så i vaket tillstånd i mer än två minuter!
Nä, det är som jag säger, kroppen är en idiotisk manick. Om det inte vore för att vi tänkte åt den så skulle den ha brakat ihop helt för länge sedan!
Post a Comment