Häromkvällen kom en lätt överförfriskad sambo hem från en kväll på Armadillo med polarna. Glad i hatten berättade han för mig att jag är en alldeles fantastisk människa och att hans kompisar tycker likadant. Trevligt, smicker är alltid bra. Men sen började jag fundera lite på hur snacket hade gått när de kom fram till detta. Jag ser för mig två olika scenarion:
Scenario 1
Y: Karin är en riktigt bra flickvän faktiskt.
Kompisar: Ja, hon är schysst.
Y: Nån som vill ha en till öl?
Scenario 2
Y: Alltså, min flickvän är verkligen världens bästa. Idag när jag kom hem från jobbet så sa hon så och så.
Kompisar: NÄ? Är det sant? Gud vad gulligt.
Y: Och då gjorde jag så och då sa hon så och hon var bara så himla söt.
Kompisar: Men åååååhhh.. du har en sån himla tur. Jag skulle också vilja ha en sån flickvän.
Y: Å häromdagen när jag tyckte att vi skulle köpa en ny dator och kamera så sa hon bara: ok, kan vi väl. Så förstående. Yada, yada, yada.....
Vad tror ni? Jag lutar lite mer åt scenario 1.
4 comments:
Hahaha, skrattar!
Ja men det är ju nästan att man hoppas lite på senario ett...
Minna: Försöker vara lite som du, rolig nästan jämt typ...
Jag hoppas nog mest på nåt slags mellanting mellan 1 och 2.
Hahahaha.... Scenario 1 låter mer som de flesta killars sätt att prata relationer med varann ;)
Ja, jag tror också det. Fast jag vet inte, jag har aldrig hört bara killar snacka relationer med varandra, de kanske ältar värre än oss tjejer egentligen...
Post a Comment