Jag är helt grym på att komma ihåg ansikten. Många klagar på att de aldrig kommer ihåg ansikten, jag får ibland låtsas om som att jag inte känner igen folk för att inte verka konstig. Det här gör dock att jag blir helt galen när jag någon gång inte kan placera ett ansikte.
För ungefär en månad sedan var jag på stan på väg hem. Mitt på ett övergångsställe möter jag ett par som ser bekanta ut, men samtidigt inte så bekanta att jag borde hälsa - är de så nära skulle jag känna igen dem. Killen tittar även lite fundersamt på mig så jag insåg att det nog var några som jag mött någon gång. Gick igenom alla fester och bröllop jag varit på och kom fram till att det inte var i Israel jag mött dem. Måste med andra ord varit i Asien. Och jag har tänkt och tänkt och inte kommit fram till nåt ställe. Jag har gått igenom varenda bit av resan, trodde jag, utan att kommit fram till var vi mötts.
Så, ikväll, dök det upp. Kompis Tom's syster kom förbi för att få lite resetips eftersom hon åker till Asien om en vecka. Började titta på lite foton och - där är de! På matlagningskursen i Chiang Mai! Jag visste väl att jag sett dem förut! Sjukt, jag träffade de före jag träffade Yarden och aldrig anade jag väl då att jag skulle återse dem i Tel Aviv. Världen är ändå bra liten.
7 comments:
Du är utmanad på min blog.
Kul, jag svarar på en gång!
Hahaha, vad lustigt - förra veckan såg jag en "bloggkompis" pojkvän på SATS (jag har aldrig träffat desssa människor IRL förut) och kände igen honom. Självklart gick jag fram och bad honom hälsa till sin flickvän Linda, från Alexia/Strangelove.se. Du anar inte vad paff han såg ut!! Bara några dagar senare går jag förbi denne Linda på Västerbron - och känner igen henne! Dock hade hon hörlurar, det blåste hårt och jag kände igen henne precis då hon passerade, så jag lät det bero.
Jag var tvungen att, i hennes blogg, ursäkta mig och förklara att jag inte är en stalker utan bara har ett (för) bra ansiktsminne.
Så kan det gå. (Nu skrev jag nästan en roman här, i bara farten!)
Alexia: Jag såg i kommentarerna på din blogg om Västerbro-mötet, funderade lite på om ni inte kände varandra alls eller om ni träffats typ på dagis när ni var små. Kul att du kände igen henne (och pojkvännen) från foton bara!
Fortsätt gärna romanen här, när helst du känner för det!! ;-)
Jag har också sjukt bra ansiktsminne. Det är jävligt jobbigt att behöva låtsas att man inte känner igen folk. Först fattade jag itne varför jag kände igen massa folk som inte kände igen mig, och det avr ju jobbigt det med...
Vad intressant, jag har samma tur/problem. Har funderat på om det går att testa sin förmåga nånstans.
I går kväll snackades det om det i nån deckare, där polischefen fått 98 procent på ansiktsminnestestet. Det vill jag göra - nån som vet mer?
Vincent och Thomas: Det är ju nästan superhjältekrafter det här! ;) Låter spännande med ansiktsminnetest, det skulle jag gärna prova med!
Post a Comment