Hunden har blivit galen...

Hundar verkar av naturen blivit begåvade med stora, bedjande ögon för att de lättare ska kunna tigga mat av sina människor. Jag är ju rätt grön på hundägarfronten och har inte hunnit vänja mig vid att det alltid är någon som stirrar på mig när jag äter. Kan vara rätt irriterande faktiskt. Samtidigt rätt så gulligt.

Jag äger inget matbord så måltiderna intas oftast i soffan. Oftast med benen i kors på soffan och soffbordet draget tätt intill soffan så att inte hunden ska kunna ta platsen mellan mig och tallriken. Det medför givetvis att hunden oftast sitter bredvid mig och med jämna mellanrum lägger upp en tass på min arm och tittar vädjande på mig.

Precis som hemma i Sverige så används tomma glasslådor flitigt som förvaring för rester här. Standardglasslådan i vårt hem är ljuslila med mörklila lock. Det här har vår hund stenkoll på. Inget som har någonting att göra med mat missar hon. Öppnar man kylskåpet hör man klapprande klor mot stengolvet. Sätter man igång micron är hon där. Diskar man ligger hon på soffan och ser uttråkad ut.. Stenkoll. Så, när kombinationen öppna kylskåp, glasslåda och micro är verklighet så blir hunden helt galen. Hon hoppar på bakbenen, gör piruetter, studsar, krafsar en på låret och gnyr upphetsat. Mina microvärmda glasslådor intages oftast framför datorn. Med hunden bredvid med framtassarna på skrivbordet. Eller huvudet stickandes upp mellan bordet och skrivbordsstolen. Trasslar in sig i datorsladdarna.

Idag fastnade hon med huvudet under armstödet... Stackarn. Till ingen nytta alls. Om hon hade vetat att det inte var några rester. Det var glass. Och det har hittills aldrig inträffat att jag lämnat en endaste gnutta glass. Slickade bort det sista spåret från locket innan jag höll lådan under hennes nos. Hon sniffade uppgivet, strök med tungan över bottnen en gång och tittade sedan anklagande på mig. Nu surar hon.