Jag brukar läsa svenska tidningar på nätet för att hålla mig uppdaterad och har förstått att det här med att Christer Fuglesang äntligen kommit upp i rymden var rätt stort i Sverige. Själv är jag på nivån att jag fortfarande kopplar hans namn till lite looser-varning, mannen som aldrig fick komma upp i rymden ungefär...
Men så kommer jag hem till Sverige för att fira jul och tar tåget till mamma. Blev serverad lite te och mackor i all hast innan vi slog oss ned framför TVn, det var ju dags för landning. Inget småsnack runt köksbordet om hur jag har det. Här var det viktigare saker på gång. Och alla program bytte sändningstid för att de var tvungna att ta ett extravarv runt jorden. Lite kul var det ju, det där att har de väl avbrutit kretsandet runt jorden för att göra en inflygning så kan de inte avbryta det gör ju en del för spänningen. Se alla rymdforskare som var toknervösa i studion fick en att förstå att det var ett farligt moment. Men vad tusan var den där mingelfesten för diverse kändisar?? Ok att Lars Lejonborg var där, han är ju tydligen "rymdminister" (har det funnits såna tidigare??), det verkar ju passande att han får vara med. Vågad slips hade han dessutom, spygrön med blå ränder. Go Lejonborg! Men Aysha (hur nu det stavas)?? Varför? Rymd-rap? Och såna här sofftyckarpersoner som Göran Greider och Maria Abrahamsson, hur går det med deras sömn om de först ska vara uppe sent för att titta på rymdraketslandningar och sen sitta och upprepa allt morgonen därpå i en TV-soffa? Fast de kanske fick ledigt.
När väl landningen var klar så blev ju resten av sändningen ett riktigt anti-klimax. Sitta och stirra på en parkerad rymdfärja. Växla till bilder på en parkerad rymdfärja filmad med värmekamera. Och avbryta sändningen innan astronauterna kom utraglande. Ingen uthållighet, har man suttit och stirrat på ett stillastående flygplan i 30 minuter så vill man ju ha lite valuta för pengarna, men nä.
Antagligen är det väl min brist i på entusiasm som talade. Kanske hade jag känt annorlunda om jag också tittat på sändningar från rymdfärjan. Kul för Christer Fuglesang att allt gick bra och att han fick uppfylla sin dröm. Men förste svensk i rymden, stämmer verkligen det? Hur är det egentligen med Peter Stormare i Armageddon, även fast han spelade ryss så är han ju faktiskt svensk. Är det ingen som har tänkt på det??
4 comments:
Lité orättvis tycker jag allt att du är - det fatta du väl att Fuglesang och rymden kommer långt, långt efter dig i betydelse! Och lité småprat vid köksbordet hann vi ju ändå med.
"min brist i entusiasm"... Vaddå I entusiasm??!?! Nu har du pratat för mycket utrikiska Kala...
Men ååååh, drottningen av ordmärkeri har talat... Börjar sakna jobbet eller?? ;-)
Klart jag vet det mamma, men lite måste man väl få överdriva i sin blogg!?
Här är en som dragits med i besattheten kring rymdfärden och Fuglesangs insats. Det var ju otroligt spännande. Det grämde mig dock att jag missade landningen, vi satt på buss på väg ner till Kalmar just då... Tur att jag har snälla svärföräldrar som lät mig koppla upp mig och se landningen på nätet...
Post a Comment