Valdag

Igår det val till Knesset. För första gången fick jag vara med och bestämma lite. Tyvärr är ju en röst inte så mycket men jag gjorde vad jag kunde för att inte Bibi ska sitta kvar som statsmininster en period till. Och där har jag redan avslöjat lite av mina politiska åsikter. Helt i linje med det israeliska samhället. Valhemligheter är det ingen som har hört talas om, och ingen förstår varför det skulle vara av intresse att hålla en sån sak hemlig. Alla har minst en åsikt och ser till att dela med sig av den/dem, vare sig man vill höra eller inte.

Samma sak gäller israeliska politiker verkar det som. Det är en enorm fokus på partiledarna och man drar sig inte för att bryta sig ur sitt parti och bilda ett nytt om man inte får sin vilja fram. Tzipi Livni har gått från Likud, via Kadima, till att skapa ett nytt parti för ett par månader sedan som verkar få 7 mandat (av 120) i parlamentet. Bibi Netanyahu och Liberman bildade en gemensam valallians för att kunna få så många mandat som möjligt och därmed få chansen att bilda regering (smart av Netanyahu eftersom det inte alls hade varit självklart att han hade varit den nästa statsministern annars) och kommer inte alls att fortsätta att vara ett parti efter valet. Valets stora vinnare, Yair Lapid, är en tidigare journalist/nyhetsankare som startade sitt parti, Yesh Atid (det finns en framtid) för ca ett år sedan.

Närmaste dagarna kommer det att bestämmas hur den framtida regeringen kommer att se ut. Troligtvis kommer det att vara ett högerparti men förhoppningsvis utan de religiösa partierna, vilket skulle kunna öppna upp för en hel del förändringar för den sociala budgeten. Men ännu är ingenting klart.