Lugn som en filbunke

Medan jag är rätt lättretlig för tillfället pga stress så är maken lugn som en filbunke. Han kan inte förstå min oro - sirenerna går ju igång om det kommer en missil mot oss, vi har över en minut på oss och om vi är ute i trapphuset så är det ju lugnt... Lätt att säga för en person med 12 år i armén bakom sig. Själv hade jag aldrig hört en raket tidigare. Och de smällar jag hör kommer från raketer mot Ashdod som ligger två mil ifrån oss - en försvarlig sträcka i dessa fall. Jag vågar inte ens tänka på hur fruktansvärt högt det låter i Ashdod. Eller Gaza för den delen.

På radion bryts programmen av Tzeva Adom (Red Alert/Röd kod(?)) information hela tiden - man hör "Tzeva Adom" plus vilket område som berörs. När de säger Tzeva Adom Ashdod tar det ca 30-40 sekunder tills jag hör ett ordentligt "boom". Och det konstiga är att jag redan har börjat vänja mig.

Tur i alla fall att maken är trygg. Ella, som ju känner att det är något på gång, tyr sig till honom med frågor och funderingar. I eftermiddags körde hon och Y en övning för hennes dockor där Ella och Y var sirenen och så fick dockorna gå ut och sätta sig i trapphuset tills Ella ansåg att faran var över. Förhoppningsvis blir det återigen en lugn natt för oss.