Monday, October 15, 2012

Arbetsuppgifter

Min absoluta favoritarbetsuppgift är att skriva välformulerade mail till kollegor som tror att de vet bättre än mig. Mail där jag vänligt ger förslag på hur man skulle kunna lösa ett problem som mina kollegor tycker sig ha funnit men som helt enkelt går ut på att knäppa dem på näsan och få dem att inse att jag är bättre än dem. Eller, det tror jag inte att de inser men huvudsaken är ju att jag vet det.

Jag har precis skrivit ett sådant mail. Förklarat sakligt, med tydliga exempel, att de har fel och jag har rätt. Förvisso var det nästan lite för lätt eftersom mailskrivaren var en rätt nyanställd chef som inte riktigt är insatt i frågan som diskuterades. Men, eftersom jag anser att han är en arrogant sprätt så känner jag mig ändå rätt nöjd och upplivad. Tyvärr kan jag inte sitta här och slå mig för bröstet resten av kvällen som jag skulle önska, nu måste jag fortsätta att jobba med de mindre roliga arbetsuppgifterna.


5 comments:

genomseklerna.blogspot.com said...

Jag vet inte hur cheferna kan vara i Israel men här i frankrike sâ kan de vara gräsliga. Helst ska man sparka nerât, vara otydlig och skylla ifrân sig och delegera arbetsbördan. Fâr du ngn att börja grâta är det ännu bättre:(

Anonymous said...

Håller helt med Anna härifrån Schweiz!/Kristina

Karin said...

Anna och Kristina: Här är det faktiskt mycket bättre - israeler är väldigt direkta och har lite behov av att upprätthålla hierarkier enligt min erfarenhet. Folk förväntas och uppmuntras (ok, det är väl mest vi utlänningar som uppmuntras, israeler säger alltid vad de tycker oavsett om man ber om deras åsikt eller inte...) att säga vad de tycker. I det här fallet får jag nog erkänna att det nog mest var så att jag hade pratat lite med honom på en grillfest kvällen innan och tyckte att han var störig som person. :)

Casa Annika said...

Förstår känslan och jämför den med min glädje när jag motorbromsar och irriterar idioten som ligger precis bakom min bil för att skrämma mig, få mig att köra fortare elelr något olagligt farligt.

Karin said...

Casa Annika: Haha, så gör min man med. Jag blir vansinnig på honom (när jag sitter bredvid) så jag kan ju bara tänka mig vad de bakom känner! :)