Jag har befunnit mig i någon form av läskoma de senaste månaderna. Det har varken funnits lust eller ork att läsa. Men när vi åkte bort i helgen plockade jag med mig en tunn bok på svenska och tänkte att "den ska jag väl iaf kunna ta mig igenom". Och mycket riktigt, två dagar tog det mig innan jag hade läst igenom den.
En gripande skildring av en av världens mest omtalade platser just nu - Afghanistan. Den unga svenska diplomaten Diana Janse kastas in i ett liv långt från salonger och cocktailpartyn när hon söker en UD-tjänst med placering i Kabul. Plötsligt handlar vardagen om att lyckas få elektricitet till bostaden några timmar varje dygn, att hitta människor att lita på när ingenting fungerar och att längta hem. På mindre än två år förändras hela hennes världsbild för gott.
Jag gillade den här boken. Janse skriver på ett enkelt, osentimentalt sätt som verkligen tilltalar mig. HÄR kan man läsa en recension som nästan på millimetern beskriver mina åsikter om boken. Sedan vet jag ju inte vad ni tycker men det faktum att jag läser ut en bok om Afghanistan, talibaner och sånt någon dag innan bin Laden hittas kan ju inte vara någon slump. Jag påverkar nog världen mer än jag tror!
5 comments:
Tack för boktipset.
Det kommer nog att passa.
Annars har jag fullt upp med ett fjärde barnbarn som är så förtjusande söt. 3 dagar!!!
Eva: Åh, stort grattis! det är bara att passa på att njuta då. Fördelen med barnbarn är ju att man fortfarande har ork att läsa lite på kvällarna.
Två dagar senare...
Men första halvan av boken var väldigt tjatig med resor i eländiga områden hela tiden och inget mål alls....Det personliga är mycket bättre. Resorna hem och pappabesöket är intressant. Jag har halva kvar......
Ja, underskatta aldrig din kraft Karin ;-)
Och att du inte har tid eller ork att läsa med två småbarn är inte alls konstigt. Jag med ETT barn orkar inte... Men på semestern lyckades jag ta mig igenom den första boken sen Fred föddes. En svensk superytlig chick-lit. Alldeles lagom.
Eva H: Fast jag gillade det också, visar den extremt oglamorösa sidan av att vara diplomat. Hoppas att du gillade andra halvan bättre!
Alexia: Ja, jag kanske har för höga ambitioner, jag ska nog hålla mig till ikea-katalogen och drömma om den perefkta förvaringen istället!
Post a Comment