Sverige verkar ha drabbats av en kollektiv löpningshysteri. Alla springer, pratar om att springa, läser om att springa etc. Personligen så har jag inte riktigt hakat på det där och i mitt nuvarande tillstånd skulle det nog inte vara någon höjdare att börja heller. Men lite påverkad har jag allt blivit. Inatt drömde jag om att jag deltog i ett lopp. 10 kilometer skulle jag springa. Och det gjorde jag. Min sluttid blev 3 timmar och 22 minuter...
5 comments:
Jag avskyr att "dröm-springa". Det är alltid så tungt och svårt och frustrerande och man kommer aldrig dit man ska. Lite som att springa på riktigt faktiskt :)
Jag önskar alltid att jag ska drabbas av "springfeber", men jag har aldrig lärt mig att tycka om att springa. Och aldrig har jag upplevt den där endorfinkicken folk pratar om att man ska få av att springa.
Men jag tror faktiskt att jag skulle kunna promenera 10 kilometer snabbare än du drömmer att du springer samma sträcka. :-)
Vaddå? Vad menar du?
Bra jobbat i natt. Jättesnabbt!
Jag har börjat att kombinera springning med snabb promenad på mina morgonrundor. Men jag klarar inte att springa mer än ca 500 meter och det med näppe. Sen flåsar jag så jag skäms och kan knappt gå...men skam den som ger sig!
Undrar om de nattliga joggingrundorna ger samma resultat som de man gör i vaket tillstånd?? Det vore ju hur bra som helst! :-)
Annai: Springandet var inte så jobbigt (inte med den tiden iaf), värre är det att drömpacka....
Katarina: Jag upplevde det en sommar i min ungdom så jag vet att jag kan komma dit, men har aldrig gjort det igen. Jag tror nog att Ella skulle kunna få en bättre tid!
Minna: Passa dig, snart får du konkurrens!
Katarina i Holon: Jättebra början, snart kommer du att springa en kilometer! Jag känner mig iaf mycket mer vältränad nu så jag tror att nattrundorna hjälper. ;)
Post a Comment