Igår hittades en utländsk student död i ett studentrum på Weizmann. Sorgligt och läskigt men en sådan där sak som man inte tänker så mycket på några minuter senare. Det händer ju liknande saker varje dag och det speciella den här gången var att det var så nära. Men idag ringde en kompis och berättade att den döde var en kille som jag läst hebreiska med. En smart, rolig och trevlig kille som jag senast pratade med för några dagar sedan. Plötsligt så känns det väldigt mycket mer. En liten chock blev det nog - hur ska man reagera? Det var inte så att jag var kompis med honom, men vi pratade ju när vi stötte ihop med varandra. Och nä, jag kommer inte att sakna honom eftersom vi inte direkt kände varandra men det känns ändå som att man borde hedra hans minne på något sätt. Jag får se om de ordnar någon minnesstund för honom som jag kan gå på.
2 comments:
Beklagar sorgen.
Det känns ju alltid mer ju närmare en själv det kommer.
Läser jag tex i ab "40 döda i tågkrasch!" så tänker jag nej! vad hemskt! Sen läser jag vidare och ser att det var i Kina och då känns det plötsligt inte lika hemskt längre. Det borde ju egentligen kännas ungefär lika för jag känner ju varken svenskarna eller kinesera men ju längre bort från mig saker händer så desto mindre bryr jag mig om det...
Vet du vad som hände honom? Det är alltid hemsk sorgligt när unga människor dör.
Katarina: Visst är det så!
Jag vet inte vad som hände, har bara hört rykten och då pratas om droger, men det är sagt var bara rykten.
Post a Comment