Det är inte lätt att vara hund i en småbarnsfamilj. Chopsy börjar så smått att förstå det. Hon får ingen uppmärksamhet av oss längre, ibland när hon ligger och sover är det någon som skriker jättehögt och sen finns det en liten sak som drar henne i pälsen ibland. Fast fortfarande tycker hon att Ella främst är en lattjo liten pryl och ligger gärna i hennes närhet på lekmadrassen - i närheten, men inte så nära att ett par små klåfingriga händer kan ta tag i hennes päls.
Men, vissa saker är det svårt att passa sig för. Häromdagen, efter att jag ammat Ella i soffan, reste jag mig upp med ett olyckligt tag om Ellas mage med följd att hon fick upp en ordentlig rap. Som landade rakt på Chopsys rygg (kanske heter något annat på hundar). Chopsy såg väldigt förvånad ut, men även ganska olycklig eftersom hon inte kunde komma åt det stället för att slicka rent. Jag försökte torka rent så gott det gick men nu är det inte bara jag och Ella som går omkring med en vag doft av sur mjölk...
No comments:
Post a Comment