Fåfänga

Jag är inte en särskilt fåfäng person. Lägger inte ned så mycket tid på mitt utseende till vardags. Om möjligt ännu mindre sedan jag blev mamma. Jag insåg när jag sminkade mig inför bröllopet iförrgår att det var första gången sedan förra bröllopet vi var på - i början av april...

För att inte tala om håret. Som suttit i en konstant hästsvans sedan någon gång på 90-talet skulle jag tro. Ibland skojar jag till det med en fläta. När jag klippte mig senast (det gjorde jag faktiskt i slutet på april) bad jag frisören om en lättskött frisyr, "eftersom jag skulle bli mamma så skulle jag nog inte ha så mycket tid till att fixa håret...". 20 minuter efter att jag gått ut därifrån var hästsvansen på plats. Typ tre månader innan förlossningen.

Men ibland önskar jag verkligen att jag försökte lite mer. Slänga på lite mascara och rouge och se ut mer som en människa än som en zombie. Man blir ju lite glad när man ser sig själv på foton eller i spegeln och faktiskt ser lite pigg och fräsch ut. Fast sen kom jag hem och insåg varför. Tänk att vara tvungen att tvätta bort smink varenda kväll.