Ojojoj, idag är det 1 månad kvar till beräknad ankomst! Och ja, jag vet att det kan bli i stort sett när som helst men man måste ju hänga upp det på något datum i sitt huvud... På sätt och vis känns det läskigt men ändå är jag inte särskilt orolig. Antagligen för att det hela är så abstrakt att jag nog faktiskt inte förstår det. Att om ca en månad kommer mitt liv att förändras totalt och allt som hänt mig fram till den dagen kommer att halka ett snäpp nedåt på viktighetsskalan. Trots att jag inte riktigt förstått vad som komma skall kan jag samtidigt märka att jag har börjat bry mig mindre och mindre om vad som händer runt omkring mig och fokus har jag ingen aning om var det ligger men det verkar vara någonstans inuti i mig, typ i magtrakten antagligen! Men längtar vet jag att jag gör iaf.
3 comments:
Kala, jag skulle kunna pasta in det här inlägget pâ min blogg, jags kulle inte ens behöva ändra datumet... Det kommer bli heeelt fantastiskt, och tänk pâ att själva födslen i sig är magisk ( tack gode G*d för epidural)När de lägger bebisen pâ magen och bebisen öppnar ögonen... jag fâr târar i ögonen när jag tänker pâ det ögonblicket!
KRAM
Spännande.... :)
SC: jag har lite mindre än dig att packa till mitt datum! Å du får ingen epidural denna gång... ja, jag har ju haft tårar i ögonen (ok, långt ner på kinderna) varje gång jag tittat på "Barnmorskorna" men jag tror att det är svårt att föreställa sig innan man varit där själv! kram tillbaks!
pixalexia: en riktig thriller!!
Post a Comment