Stamgäst

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrutit om hur jag blivit stammis på en restaurang i närheten. Nu kom jag precis småfnissande hem efter en lunch där och känner att jag måste dela med mig av hur det lät. Till saken hör att Y och jag åt middag där igår kväll.

Jag och min kompis Andie kliver in genom dörren och ber om ett bord för två. På väg till bordet passerar en av servitörerna som vi (jag och Yarden) "känner", och som även serverade oss igår. Han hälsar glatt, garvar lite och frågar om jag vill att de ska ställa in en säng åt mig i köket så jag inte behöver gå hem mellan varven. När han tar upp beställningen frågar han mig inte vad jag vill ha, utan om jag vill ha chicken wings eller Caesar sallad. Jag vill ha Caesar sallad. En servitris bär ut maten, sätter ned min sallad på bordet och frågar förvånat: Vad har hänt? Var är kycklingvingarna??

Efter lunchen står jag och pratar en stund med Andie utanför restaurangen när ägaren kommer cyklande och glatt hälsar på mig! Jag känner mig cool. Fast det kanske bara är patetiskt. Eller så är jag lättroad efter ett glas vin. Det är ju ändå torsdag...