För ett par somrar sedan så bestämde sig jag och min bästa vän, vi kan kalla henne för Kicki, för att bli stammisar någonstans. Sådär så att när man kommer dit så hälsar personalen igenkännande på en, kanske till och med kan ens namn. De vet hur man vill ha sitt kött och vad man vill dricka till. Vi hittade ett ställe som vi utsåg till stamstället. Mycket valdes det för att det låg så nära min lägenhet. Och bussen från Kickis jobb stannade runt hörnet. Allt verkade mycket uttänkt. Vissa små felbedömningar gjorde vi dock.
För att kunna bli en stammis underlättar det väldigt om man har några annorlunda egenskaper. T ex om man redan är kändis, det blir lättare för personalen att komma ihåg en då. Eller att man kanske är enarmad, eller har ett tredje öga i pannan. Det kan rentav fungera med att man är utlänning så att personalen måste prata ett annat språk med en. Kanske inte vara två tjejer strax under 30 som varken har extrema frisyrer, tydlig dialekt eller lider av något lyte.
Dessutom ska man gärna beställa samma sak varje gång man är där, för förr eller senare sätter det sig hos personalen. Och dit räknas inte två mellanöl två ggr per vecka under en solig sommar. Det sticker inte direkt ut. Utöver detta bör man dessutom satsa på ett riktigt billigt ställe så att man kan ha råd att äta utan att bli ruinerad. Annars riskerar man även att hamna i alkisfacket, om man bara sitter och suger på en mellanöl i ett par timmar. Går inte hem hos personalen.
Sen bör man också välja sitt sällskap väl - t ex inte en person med småbarn eller som är gravid (om hon inte är jättegravid alltså, det kan hjälpa igenkänningsfaktorn) och som därför är lite begränsad till hur mycket hon kan sitta och hänga på krogen. Hur trevlig hon än är!
Hur vet jag nu det här?? Jo, jag har faktiskt lyckats med vad Kicki och jag misslyckades totalt med. Jag har blivit stammis. Vi äter där minst 1 gång i veckan. Nästan alltid äter jag "Chicken wings i honungs- och chilisås" (knafaim, chili dvash), antingen med en Tuborg eller en limonana till. Jag är utlänning. Jag kommer ibland in med min sambo och hans bästa kompis, ibland med enbart min sambo och ibland enbart med hans bästa kompis. Utöver detta dyker jag ibland upp som gubben i lådan i högst oväntade kombinationer med ex 3 tjejkompisar. Minst två av servitörerna hejar glatt på mig när jag kommer in. Och beställer jag min paradrätt så lägger de gärna till "som vanligt" efteråt. Ibland får jag en gratisdrink. Det känns rätt bra. Smånöjd är jag. Det enda som hade kunnat gjort det hela bättre vore om det även hade inkluderat att Kicki var med!!
5 comments:
Ååååå, vad jag saknar dej nu! Du kanske kan fråga på stamstället om de inte kan sätta upp ett foto på mig nånstans? Så kan du skåla med mig och småprata lite. Fast då kanske du inte får stämpeln "stammis" längre, utan mer "hon den där dåren från Sverige". Puss!
Vart bor Kicki? Jag kan kanske åka över till henne och skicka ner henne till dig?
Kicki: Ska kolla möjligheterna, då kan ju du nästan räknas som stammis också. För personalen kommer antagligen att känna igen dig när du kommer och hälsar på. Snart. Kanske. Om du vågar.
Alexia: Då måste du åka ut i förorten... jättelångt. Tror jag. Men annars en superidé!
Vänta du bara. Ammningen är ju avslutad nu, och snart är Anders pappaledig. Då tänkte jag ta och ta ut lite semester och dra till Medelhavet... :-)
Yiieeejjiii! Låter utmärkt. Det ser jag fram emot!
Post a Comment